
Chimes Matt Valentino om rekrytering när alla cv:n ser perfekta ut
AI har gjort en välpolerad ansökan nästan meningslös. Chimes vice vd för talang och medarbetarupplevelse förklarar vad som bör ersätta den, var rekryteringen fortfarande behöver en människa och varför ett större kandidatflöde inte är målet.
Matt Valentino började rekrytera när CV:n kom per fax. Han såg hur platsannonser på nätet och sedan LinkedIn förändrade vilka personer företag kunde hitta och hur snabbt. Han tycker att AI är den största förändringen sedan dess. Den här gången handlar förändringen dock mindre om att hitta kandidater och mer om att utvärdera dem.
När vilken kandidat som helst kan använda AI för att anpassa ett CV till en arbetsbeskrivning säger ansökan inte längre särskilt mycket. Det tvingar talangansvariga att tänka om kring hur de bedömer människor, vad de mäter och vilka delar av processen som fortfarande behöver en person.
Valentino har mer än 20 års erfarenhet att bygga på. Han byggde team på Genentech som utvecklade banbrytande cancerbehandlingar och hade ledande roller på Calico Labs, Alphabets forskningsföretag inom livslängd. Han hjälpte DoorDash att växa från 2 000 till 17 000 anställda före börsintroduktionen och under pandemin, och var därefter personalchef på Shape Therapeutics.
I dag är han vice president för talang och medarbetarupplevelse på Chime, där han ansvarar för rekrytering, talanghantering och personalplanering.
I den här frågestunden förklarar han hur man avgör om AI förbättrar anställningsbesluten eller bara ökar volymen, när automatiserad kommunikation bör överlåtas till en person, vilka investeringar växande företag gör för tidigt eller för sent, och hur han skulle bygga en funktion för talanganskaffning i dag med ett litet team och AI.
Frågor och svar
Du har jämfört AI:s påverkan på rekrytering med LinkedIns intåg. Vad förändras i grunden när det gäller hur företag hittar och utvärderar talanger, och vilka antaganden om rekrytering tror du inte längre kommer att gälla?
Jag började rekrytera när människor skickade CV:n per fax. Övergången till rekrytering på nätet och sedan till LinkedIn förändrade helt vilka kandidater man kunde hitta och hur snabbt. AI har varit den största förändringen sedan dess, och det den framför allt förändrar är utvärderingsprocessen.
Om jag sökte jobb i dag skulle jag ge AI arbetsbeskrivningen och mitt CV och låta den göra mig till den perfekta kandidaten – så en välpolerad ansökan säger inte längre särskilt mycket. I stället ger intervjuer, verkliga exempel och arbetsprov oss större klarhet. Och även de förändras.
Våra ingenjörer genomför till exempel inte längre en traditionell kodningssession under urvalsprocessen. I stället gör de en kodningsövning med AI-agenter så att vi kan se hur de faktiskt arbetar med AI-verktyg.
När AI gör det enklare att hitta, sålla bland och engagera kandidater i stor skala, hur bör talangansvariga avgöra om den ökade rekryteringsaktiviteten förbättrar kvaliteten på anställningsbesluten?
Mer aktivitet är inte målet. Om AI tredubblar ditt kandidatflöde och du anställer samma personer som du ändå skulle ha anställt, har du bara skapat mer arbete för ditt team. Verktygen är anmärkningsvärda – vi skulle kunna aktivera AI-ledda första intervjuer i morgon.
Men framgång mäts inte i hur många kandidater som går vidare genom tratten. Det handlar om huruvida de personer du anställer höjer ribban i sina team, trivs i en snabbt föränderlig miljö där man arbetar på plats och fortfarande presterar efter ett eller två år.
Om de resultaten inte förbättras är den extra aktiviteten bara brus, och talangansvariga bör vara beredda att säga det.
Du har hävdat att den mänskliga kontakten vid erbjudanden och avslag blir viktigare när rekryteringen automatiseras. Var bör företag dra gränsen mellan automatiserad och personlig kommunikation, särskilt när de hanterar hundratals eller tusentals sökande?
Låt automatiseringen göra det den är bra på. Att sortera och granska tusentals CV:n är en sådan uppgift, och en AI-agent kan göra det bättre än människor. För mig går gränsen vid hur mycket kandidaten har investerat. När en kandidat väl har investerat verklig tid i dig förtjänar personen kontakt med en människa.
Ingen som har intervjuats hos oss bör få ett automatiskt samtal som berättar att personen inte fick jobbet. Fasen med jobberbjudande och förhandling är djupt personlig, nästan den psykologiska delen av jobbet, och det är där en människa betyder mest.
Detsamma gäller att få människor att komma till kontoret, eftersom det ger en kandidat mer att se energin och tempot än någon karriärsida kan berätta. Ju mer senior kandidaten är, desto viktigare blir detta. Erbjudandena är konkurrenskraftiga överallt, så det som avgör är när de kan säga att de ”verkligen fick en bra känsla för det teamet”.
Du har hjälpt till att bygga talangfunktioner i organisationer i mycket olika tillväxtfaser. Vad förändras i rekryteringsmodellen när ett företag växer, och var ser du växande organisationer göra investeringar för tidigt eller för sent?
Jag har rekryterat på ett stort bioteknikföretag, på ett forskningsföretag i tidig fas, på DoorDash under den extrema tillväxten under pandemin och nu på Chime som börsnoterat företag, och varje fas kräver en annan modell.
Det vanligaste misstaget jag ser är att lägga till chefsnivåer för tidigt. Företag anställer ledare vars hela jobb är att övervaka andra chefer, när de egentligen behöver fler personer som utför arbetet. De starkaste teamen håller ledarna nära arbetet. Vi har gått åt andra hållet, med ledare som själva bidrar och tekniska linjechefer som nu är teknikledare och fortfarande levererar kod.
Det företag ofta blir tydliga med för sent är vilka de är. När jag arbetade inom bioteknik behövde ingen säga att vi var ”uppdragsdrivna”, eftersom arbetet talade för sig självt och kulturen av att vara tillsammans i laboratoriet genomsyrade alla. Om du marknadsför obegränsad betald ledighet och gratis luncher kommer du att locka människor som lämnar så fort någon erbjuder ett sabbatsår.
Chime är till exempel medvetet en intensiv miljö där man arbetar på plats och som fokuserar på att förändra hur banktjänster erbjuds amerikaner, och den tydligheten lockar människor som faktiskt vill vara här. Den gör det också möjligt för oss att attrahera drivna personer och byggare som vill göra stor skillnad för vårt uppdrag.
Om du i dag skulle bygga om en funktion för talanganskaffning med ett relativt litet team och tillgång till AI, vad skulle du utforma annorlunda jämfört med den traditionella rekryteringsmodellen, och vad skulle du medvetet bevara?
Ett litet team kan i dag göra det som tidigare krävde ett stort team, så jag skulle utforma organisationen för hävstångseffekt. Jag skulle låta AI hantera sökning, sortering och den första gallringen, bedöma alla kandidaters AI-kompetens och behålla en platt organisation, med ledare som tar ett verkligt arbetsansvar vid sidan av sitt team.
Jag skulle också tänka om kring rekryterarens roll: tiden som AI sparar vid gallringen bör läggas på det som bara människor kan göra, nämligen att förstå vad en kandidat verkligen vill och hjälpa kandidaten att fatta beslutet.
Det jag medvetet skulle bevara är den mänskliga delen. Det innebär att få kandidaterna till kontoret, vara ärlig från början om arbetstempot och se till att ledarna personligen engagerar sig i de rekryteringar som betyder mest. Att anställa personer som vill ha den miljön är så man får människor att utföra karriärens bästa arbete.



