En ny SHRM-rapport sätter siffror på ett problem som har byggts upp under två år: 57 % av de HR-professionella som arbetar i delstater med AI-lagar kopplade till arbetskraften säger att de inte känner till att lagarna finns.
Och med det går den vilda färden med AI-styrning in i en ny era av utmaningar.
Resultatet kommer från SHRM:s rapport om AI-läget inom HR 2026. När delstater som Colorado, Illinois och New York har börjat reglera hur arbetsgivare använder AI vid rekrytering och beslut om anställning, har antagandet i många organisationer varit att juridikavdelningen skulle följa lagarna och HR implementera riktlinjerna. Det SHRM:s data antyder är att inget av detta sker på ett konsekvent sätt.
Ravin Jesuthasan, en strateg inom framtidens arbetsliv som i flera år har studerat hur organisationer fördelar ansvar för beslut som rör arbetskraften, var tydlig när han fick frågan om var AI-efterlevnaden finns i dagens typiska företag.
Jag tror inte att de flesta organisationer har ett svar ännu. Problemet är strukturellt. Mycket faller mellan stolarna mellan några av de äldre funktionerna.
Denna lucka har en faktor som förstärker problemet: skugg-AI. Många medarbetare använder AI-verktyg för allmänna ändamål för att informera om eller bistå vid beslut som rör anställning, ofta utan att HR eller juridikavdelningen har någon insyn.
När dessa verktyg används vid urval, prestationsbedömning eller befordran kan de utlösa krav på information och partiskhetstester enligt delstatslagstiftningen. Om ledningen inte känner till att verktygen används blir det i praktiken omöjligt att lämna sådan information.
Lagar som träder i kraft
Colorados AI-lag, som träder i kraft den 30 juni, kräver att arbetsgivare som använder AI-system med hög risk i beslut om anställning genomför konsekvensbedömningar och informerar berörda personer.
Illinois lag om artificiell intelligens vid videointervjuer kräver information när AI analyserar kandidaters intervjuer.
New York Citys lokala lag 144 kräver partiskhetsgranskningar av automatiserade verktyg för beslut om anställning.
Var och en av lagarna har sina egna definitioner, tröskelvärden och tillsynsmekanismer, vilket skapar ett lapptäcke av skyldigheter som ingen enskild funktion inom de flesta organisationer är utrustad för att följa på egen hand.
Ansvar och styrning
Ansvarsfrågan är där saker och ting blir särskilt trassliga. Juridikavdelningen förstår regelverket på ett abstrakt plan. HR ansvarar för anställningsbesluten. Teknikavdelningen hanterar verktygen. Det SHRM:s data antyder är att dessa tre inte kopplas samman till något sammanhängande.
Jesuthasan ser att vissa organisationer börjar anpassa sig.
Man ser inte bara nya roller och funktioner växa fram, utan också att vissa av de äldre funktionerna kalibreras om.
Han pekade särskilt på personalchefer som har tagit på sig ytterligare ansvar för AI-implementering och beskrev det som ett försök att utvidga befintliga funktionsgränser så att luckorna täpps till, i stället för att vänta på att en ny organisationsstruktur ska växa fram runt dem.
Den typen av utveckling har varit synlig i hela branschen under de senaste 18 månaderna. Medarbetarutveckling, chef för AI-transformation, ansvarig för arbetskraftsanalys – språket förändras eftersom arbetet förändras.
Huruvida utvidgade mandat kommer med faktisk befogenhet över beslut om regelefterlevnad, samt den budget som krävs för att bygga den infrastruktur som efterlevnaden kräver, utgör styrningsfrågor som endast HR kan hantera i de flesta företag.
Medvetenhet är en förutsättning, inte ett mål. Att känna till att en lag finns säger inte vem inom organisationen som ansvarar för den eller huruvida era nuvarande AI-implementeringar omfattas av dess tillämpningsområde. Det är beslut som kräver att någon uttryckligen tar ansvar för dem, och just nu har de flesta organisationer inte fattat det beslutet.
