Gör AI dina anställda sämre på att tänka?

David Rice: Mer än 70 % av de anställda uppger att de använder mindre kognitiv energi när de använder generativa AI-verktyg, och dr Lilian Ajayi Ore anser att företag strukturellt underminerar själva det de betalar för. I dagens program talar jag med dr Ore, AI-ansvarig lärare och lektor i strategisk kommunikation vid Columbia University samt medförfattare till The Learning Mindset, om kognitiv skuld och varför ingen mäter den.

Vi följer upp antal licenser, inloggningar, instruktioner och användningsgrad. Vi följer inte upp om omdömet förbättras eller försämras. Vi följer inte upp kognitiv stress. Vi jämför inte nivån på den nya teknik som införs med nivån på de nya färdigheter som faktiskt utvecklas. Radiologer har svårare att identifiera saker efter att ha använt AI än de hade tidigare.

Dr Ore ser samma mönster i sitt eget klassrum, där studenter har svårare att förklara sitt tänkande än innan dessa verktyg fanns. Kognitionen, strategin och resonemanget läggs ut på entreprenad, och organisationer gör sig av med de personer som bär på den institutionella kunskapen innan de frågar sig om de har byggt upp kapaciteten att ersätta den.

Hon berättade att en CIO nyligen viskade till henne att de troligen kommer att göra sig av med dessa personer och hitta nya. Dr Ore anser att det är helt fel resonemang, att detta är en talangrevolution och att de organisationer som förstår det investerar i människor parallellt med tekniken, inte i stället för dem.

I dag går vi därför igenom vad kognitiv skuld är och varför ingen mäter den för närvarande. Varför färdigheter försvagas i alla branscher och vad man kan göra åt det. Vilka mätvärden vd:ar faktiskt behöver för att bedöma om kapaciteten ökar eller minskar, och varför den här eran kräver en prioritering av talanger, inte bara en prioritering av teknik.

Jag heter David Rice. Det här är People Managing People, och om din organisation mäter AI-framgång utan att mäta vad tekniken gör med människors förmåga att tänka, visar det här samtalet vad som saknas i din instrumentpanel. Nu börjar vi.

Välkomna till podden People Managing People. Som alltid är jag er programledare, David Rice.

I dag har jag sällskap av dr Lilian Ajayi Ore. Hon är författare, utbildare och ansvarig för AI-undervisningen vid Columbia University. Vi ska utforska kognitiv skuld, arbetskraftens kapacitet och hur meningsfull kompetensutveckling inom AI faktiskt ser ut.

Lilian Ajayi Ore: Jag tror att det som händer är att alla möter stora utmaningar kring metakognition, samtidigt som vi inte riktigt är öppna och ärliga med vad vi känner psykologiskt och mentalt. När AI kommer in i rummet och förväntningen är att den ska hjälpa dig att arbeta snabbare och mer effektivt försöker människor nu anpassa den nya tekniken till hur människan fungerar naturligt.

Det finns också ett tryck från alla runt omkring dig – kollegor, jämlikar, konkurrenter och ledare – och från samtalen om hur de använder tekniken. Vårt sinne samlar in hur du använder den och hur jag använder den, gör en metaanalys och tvingar oss att fungera på ett sätt som vi inte är vana vid.

När man tänker på kognitiv överbelastning tvingas man använda AI utifrån den information man samlat om hur andra använder den, i stället för att först fundera på vad man själv behöver AI:n till. I våra klassrum påminner vi därför studenterna om att deras kognitiva beslutsprocess och kritiska tänkande är det som kommer att behålla jobbet åt dem, inte förmågan att påskynda processen med AI.

Jag tror att det som orsakar denna kognitiva förändring och tillbakagång är att människor läser om hur andra använder AI och tvingar hjärnan att arbeta på ett ovant sätt, i stället för att lösa problemet utifrån sina egna förutsättningar.

Varje organisation behöver ett nytt lärandeperspektiv. Det handlar inte längre bara om att skapa en kultur där vi lär oss använda verktygen. Det handlar mer om lärandeförmåga – kontinuerlig utveckling för egen del, att förstå var möjligheterna och kunskapsluckorna finns och att hitta meningsfulla verktyg för att sluta dessa luckor.

Vi behöver skydda våra sinnen. Dessa verktyg skiljer sig inte från alla andra verktyg vi använder varje dag. Varför ska vi skapa onödig effektivitet och stress när våra sinnen behöver omsorg? Vi måste ta hand om vårt tänkande, förstå det och hantera konflikter och affärsutmaningar som vi normalt skulle göra med hjälp av verktyg, utan att låta verktygen styra tänkandet.

David Rice: Företag mäter AI-användning genom antal licenser, inloggningar och instruktioner. Om du skulle utforma ett mått som faktiskt visar en vd om kapaciteten ökar eller minskar, hur skulle det se ut?

Lilian Ajayi Ore: Det är ett svårt mått. Det vi inte mäter är bland annat vilken empati vi har som organisation och om de nya verktygen minskar den kognitiva stressen hos våra anställda. Vi borde mäta stressnivån. Vi behöver förstå våra medarbetares hälsa och välbefinnande.

Välbefinnande bör vara ett mätvärde i rapporten när vi mäter verklig avkastning på investeringar. Vi vill öka vinsten, men hur mår organisationen? Hur mycket empati visar vi? Och hur ser kompetensutvecklingen och omskolningen ut? Vi bör jämföra nivån på den nya teknik vi infört med nivån på de nya färdigheter vi utvecklat och hur många som har fått nya färdigheter tack vare tekniken.

David Rice: Jag kunde inte hålla med mer. Tyvärr har vi slut på tid. Tack för att du medverkade i programmet. Det här har varit ett mycket bra samtal.

Lilian Ajayi Ore: Tack för att jag fick vara med. Jag hoppas att vi ses snart.

David Rice: Kära lyssnare, om ni inte redan har gjort det kan ni gå till peoplemanagingpeople.com/subscribe och registrera er för nyhetsbrevet. Ni får den här podden och allt annat vi skapar direkt i inkorgen. Vi hörs nästa gång.