Mångfald på arbetsplatsen är en biprodukt

Enligt min uppfattning är mångfald på arbetsplatsen en av de mer missförstådda och felciterade aspekterna inom personalarbete. Du hittar ofta personer, ofta mycket seniora personer inom organisationer, som påpekar att de främsta organisationerna har en mångfaldig arbetsstyrka och att det därför är något som ”vi” bör efterlikna. Detta representerar ett grundläggande missförstånd av mångfald och dess relation till högpresterande organisationer.

Generellt sett har dessa högpresterande organisationer ett mycket enkelt förhållningssätt: hitta de skarpaste personerna som är intresserade av arbetet och anställ dem. Det visar sig att intelligens inte avgörs av kön, sexualitet, längd, vikt, ålder eller någon av de många aspekter som vi verkar fokusera på i vanliga medier. Därför slutar organisationer som fokuserar på att anställa och behålla de bästa inom sina respektive områden och/eller karriärnivåer mycket ofta med en ganska mångfaldig arbetsstyrka. Detta leder sedan till den felaktiga uppfattningen att mångfald driver prestation, vilket oundvikligen följs av att organisationer, nästan skrattretande nog, lanserar ett mångfaldsorienterat program baserat på diskriminering. Hur många av oss har arbetat i organisationer och bevittnat ålders- eller könsinriktade program som ett sätt att skapa mångfald? Det visar sig att både ålder och kön är dåliga indikatorer på prestation.

Att fokusera på extremt dåliga indikatorer på prestation i sin strävan efter att vara mångfaldig kommer att leda till en mångfaldig arbetsstyrka inom organisationen, men i vissa fall kommer det även att leda till att organisationen presterar svagt. Fokusera i stället på det som faktiskt förutsäger starka prestationer, fokusera på att hitta de skarpaste personerna som ni har råd med och rekrytera dem. Fokusera på att avlägsna de aspekter i era rekryterings- och urvalsprocesser som diskriminerar, så att vägen öppnas för att faktiskt hitta högpresterande personer som är kvinnor, män, könsmångfaldiga, långa, korta, personer med det dominerande språket på arbetsplatsen som modersmål och personer som inte har det som modersmål.