Möt ämnesexperten: Ken Hubbell
Vad ville du bli när du blev stor?
När jag var barn (säg ungefär tio år) ville jag bli Batman. Batman var en självgjord hjälte (bortsett från omständigheter som att hans föräldrar dödades framför honom och att han hade gott om pengar). Han hade realistiska begränsningar som han övervann med hjälp av sin intelligens, kreativitet och teknik. Dessutom levde han ett dubbelliv, som hjälte och miljardär, och även om jag inte är något av detta upptäcker jag ofta att jag lever två liv: mitt arbete och resten. Jag trivs med det.
När insåg du att du ville satsa på en karriär inom lärande och utveckling?
Continue Reading for Free
Create a free account to finish this article, plus get ongoing access to timely insights and practical resources.
Have an account? Log In
Jag började min karriär som scenograf, datoranimatör och videoredigerare. Efter några år i yrket insåg andra att jag var bra på att förklara saker visuellt. Det ledde till att jag skapade utbildningsvideor för personalverksamheten, och resten är historia.
Vilket ögonblick i ditt liv eller din karriär tycker du hjälpte till att forma din yrkesmässiga resa?
Min yrkesmässiga resa har formats av en mängd olika faktorer. Det som påverkade mig mest var ett råd från en av mina professorer vid designhögskolan på North Carolina State University. Dr. Michael Pause sa till mig: ”Låt aldrig dina verktyg begränsa dina designer. Låt i stället dina designer tvinga fram skapandet av nya verktyg.” Det blev mitt mantra: ”designa för morgondagen, bygg för idag.”
Vilket är ditt favoritcitat om ledarskap?
Karen Salmansohn skrev en gång: ”Prata mindre, lyssna mer.” Det är mitt favoritcitat om ledarskap och något jag har försökt lära mig och tillämpa i över 50 år. Varje dag blir jag lite bättre. Så småningom behöver jag inte säga någonting alls.
Om ditt liv var en film, vem skulle spela dig?
Om mitt liv var en film skulle Steve Carell (En galen natt och The Office) spela mig. Eller åtminstone är det vad mina barn säger. Han är precis tillräckligt nördig, precis tillräckligt frispråkig och precis tillräckligt nära gränsen för att tydligen likna mig – eller så är det tvärtom.
