Om du regelbundet besöker People Managing People vet du att vi publicerar en mängd olika texter som skapats av ämnesexperter. Vi vill ge en inblick i vilka dessa personer är och vad de arbetar med. Den här intervjun är den första i en serie som är utformad för att ge dig möjlighet att lära känna våra experter.
Vad ville du bli när du blev stor?
När jag var barn ville jag bli serietecknare och rita animerade filmer för Walt Disney Studios. Jag ville också vara The Lone Ranger, eftersom det var en serie som min pappa och jag tyckte om att se tillsammans. Jag antar att den ultimata planen då var att rita tecknade serier på dagarna och bekämpa brott i vilda västern på mina lediga dagar.
Tyvärr blev det inte så, men jag håller fortfarande fast vid drömmen.
Vilken händelse från din barndom kommer du aldrig att glömma?
Den våg av brott där barn försvann och mördades i Atlanta höll staden i ett järngrepp. På den tiden älskade jag att leka i skogen som barn, och den händelsen satte stopp för det.
I trots mot min mammas önskemål fortsatte jag att leka i skogen även efter att jag hade blivit tillsagd att inte göra det, för min egen säkerhets skull. En dag kom min mamma och letade efter mig när jag hade varit borta för länge och borde ha varit hemma och gjort mina läxor. När hon upptäckte att jag lekte i skogen önskade jag nästan att den psykopatiska mördaren hade kidnappat mig. Straffet hade förmodligen varit mindre hårt.
När insåg du att du ville göra karriär inom personalområdet?
På universitetet ville jag bli filmregissör och gjorde flera misslyckade kortfilmer, samt relativt framgångsrika musikvideor för en lokal tv-studio med kabel-tv. Jag tjänade inga pengar men planerade att gifta mig med min dåvarande flickvän.
Hon insisterade på att jag skulle skaffa ett riktigt jobb och överge mina Hollywooddrömmar om vi skulle ha en framtid tillsammans. När jag sökte arbete stötte jag på en annons där det stod att jag kunde få betalt för att surfa på internet. Jag blev nyfiken, gick på intervju och fick jobbet som talangletare på MCI, ett telekommunikationsföretag.
Det blev inkörsporten till min HR-karriär. Efter några veckor insåg jag att jag verkligen tyckte om utmaningen i att hitta lila ekorrar och få dem anställda. Även om jag förlorade flickvännen hittade jag något mer tillfredsställande som har bestått i 20 år, mer eller mindre.
Vilken är den märkligaste frågan du någonsin har fått under en intervju?
”När kan min son förvänta sig att höra från er?” frågade en kvinna som lyckades tränga sig in i en intervju mellan mig och hennes son. Helikopterföräldraskap när det är som bäst. Jag motstod lusten att säga ”aldrig”.
Vilket ögonblick i ditt liv eller din karriär tycker du hjälpte till att forma din yrkesmässiga resa? Eller vilket är det bästa råd du någonsin har fått?
Ett ögonblick i min karriär som hjälpte till att forma min yrkesmässiga resa var mitt engagemang i SourceCon, världens främsta globala konferens för talanganskaffning. Jag hjälpte till att planera och marknadsföra konferensen och var konferencier under de första åren. Jag återvände flera gånger som huvudtalare innan och efter att konferensen såldes. De relationer som knöts där finns kvar än i dag, och jag är evigt tacksam för de vänskapsrelationer och karriärframsteg som mitt engagemang har lett till.
Vad tror du kommer att vara den största utmaningen för yrkesverksamma inom HR och personalverksamhet under de kommande fem åren?
Att vidareutbilda era medarbetare för jobb som ännu inte har uppfunnits.
Vilken är din mest impopulära åsikt?
Mångfaldsutbildning som bygger på kritisk rasteori borde förbjudas. Den hindrar teambyggande, främjar en fientlig arbetsmiljö och tjänar främst till att tillfredsställa HR-ledare som ägnar sig åt dygdesignalering och som kanske menar väl, kanske inte. Tyvärr kommer den inte att försvinna eftersom det finns för mycket pengar att tjäna på den.
Få innehåll från våra ämnesexperter direkt till din inkorg genom att anmäla dig till vårt nyhetsbrev.
