Utmattning står i vägen för en bättre arbetsvärld

Jag tog examen från college 2010, två år efter den ekonomiska nedgången som började 2008, med en kandidatexamen i kommunikation och ett biämne i kvinno- och genusvetenskap. På den tiden pratade alla om hur tuff arbetsmarknaden var och hur erfarna kandidater med masterexamen konkurrerade med nyutexaminerade om jobb på nybörjarnivå. Så jag flydde till skidorterna för att vänta ut lågkonjunkturen. 

Man skulle kunna ha kallat mig skidbums, men vanligtvis arbetade jag på 2–3 jobb. Jag hade olika typer av jobb inom hotell- och restaurangbranschen, från finare restauranger till bowlinghallar, och lyckades spara ihop tillräckligt med pengar för att flytta till Portland i Oregon 2013. 

Väl i Portland fortsatte jag att arbeta inom mat och dryck och drömde om att arbeta i vinregionerna. Jag arbetade på en av Portlands främsta restauranger, i en mycket stressig arbetsmiljö med högt tempo och stora krav. 

Under de få månader jag arbetade där utsattes jag för utbredda sexuella trakasserier, både från restaurangens ägare och gästerna. Jag anmälde trakasserierna till restauranggruppens investerare och fick sparken några dagar senare. Tyvärr var detta inte det enda fallet av trakasserier, diskriminering, olämpligt beteende eller partiskhet under min karriär inom mat och dryck. Det är dessutom mycket vanligt att kvinnor generellt utsätts för sådant, men det är en annan intervju.

Jag började snabbt söka helt nya möjligheter inom Portlands teknikbransch. För ingen är det enkelt att lämna servicebranschen, och lyckligtvis fanns det många resurser på plats för att stötta kvinnor som jag när de tog steget in i teknikbranschen i Portland. Organisationer som PDX Women in Tech hjälpte mig på vägen. Om du byter karriär och det finns en liknande organisation där du bor rekommenderar jag starkt att du engagerar dig.

Efter tre månaders jobbsökande började jag arbeta inom teknikbranschen tack vare de relationer jag hade byggt upp. Jag var beredd att ta de mindre glamorösa jobben och hade utvecklat mycket god social kompetens (tack, servicebranschen).  

Jag började med att sälja Microsoft-produkter hos en IT-återförsäljare. Jag kunde ingenting om IT, men tyckte om att lära känna kunderna och uppskattade mina kollegor. Min chef och mina kollegor började lägga märke till hur väl jag presterade i förhållande till mina säljmål. Det ledde till ett ännu bättre jobb på ett företag vars vision jag brann betydligt mer för. 

Därifrån utvecklade jag nya passioner och färdigheter och blev känd som en naturlig ledare, samtidigt som jag uppmärksammades för mina talanger. Jag blev befordrad två gånger på två år och arbetade med glädje som kundframgångschef.

Jag älskade arbetet jag gjorde, men hade svårt att hantera bristen på mentorskap. Jag arbetade för en chef som favoriserade vissa personer i teamet och lade mer av sin tid, sitt beröm och sin uppmärksamhet på vissa än på andra. Därför sökte jag stöd på annat håll och började fundera på hur jag själv kunde investera i min professionella utveckling. Jag sökte stöd hos mina kollegor och andra kvinnor som jag, som kunde förstå hur det kändes att sakna mentorskap och som också värdesatte utveckling. Genom dessa erfarenheter lärde jag mig att bli en bättre skribent, vilket gav mig mer erkännande och beröm från min chef. 

Det fick mig att överväga ännu ett karriärbyte, den här gången till marknadsföring. Företaget hade anställt en ny marknadsföringschef och vi klickade direkt. Inom en vecka hade hon uppmanat mig att söka en ledig tjänst i hennes team.

Detta var en stor förändring för mig, trots att jag hade rätt kvalifikationer för rollen. Att gå från kundframgång till marknadsföring kan vara ett smart val, eftersom det är mycket värdefullt för ett marknadsföringsteam att ha någon som företräder kundernas intressen. Rollen kräver en helt annan och betydligt mer analytisk uppsättning färdigheter än kundframgång, vilket jag snabbt insåg efter att jag hade tagit steget. 

Jag ska vara ärlig mot dig. Jag mådde fruktansvärt! Jag kände inte att jag tillförde teamet något värde och var helt överväldigad av den nya jargongen, det nya språket, de nya prioriteringarna och ansvarsområdena. Det var nästan ett helt nytt team, så möjligheterna till mentorskap var begränsade. Jag lärde mig snabbt hur mycket jag värdesätter och behöver en omhändertagande och stöttande teamkultur för att trivas. Jag hade rollen i nästan ett år innan jag bestämde mig för att byta riktning igen. 

Den här gången var det min kärleksfulla partner som kom till mig med idén. Han hade sett hur olycklig jag hade varit och ville att jag skulle hitta min passion igen. Jag insåg att det den här gången handlade om att äga ett företag och att börja arbeta för mig själv. 

På grund av den relation jag hade byggt upp med ledare, chefer och kollegor fick jag företagets fulla stöd för att ge mig iväg och följa mina nya passioner som företagare. 

Föga anade vi att en pandemi och en samhällelig omprövning väntade runt hörnet. 

Även under pandemin var jag helt uppslukad av mina passioner på heltid, och jag lärde mig vad som är svårt med det. Jag brydde mig så djupt om arbetet jag utförde och kände mig fullständigt engagerad i det. Jag fick arbeta med några fantastiska projekt och kände mig till slut så tillfredsställd. 

Att starta ett nytt företag under covid hade sina utmaningar. Jag trodde att arbetet jag utförde blev allt viktigare under den tiden, men mitt knappt etablerade varumärke kunde till slut inte bära sig, och jag var redo för ännu ett karriärbyte, men den här gången gick jag tillbaka till det beprövade området kundframgång. Jag rekryterades snabbt av ett etablerat förlag för att ansluta mig till deras team för kundframgång, och jag har inte sett tillbaka (än).

Om vi bad en vän att beskriva din personlighet för oss, vad skulle hen säga?

Passionerad, naturlig ledare och risktagare.

När du tänker tillbaka på din karriärresa, vilken intressant berättelse sticker ut? 

Jag har bytt karärriktning många gånger. Ingen av gångerna var enkel, men alla var värda det. 

Tidigt i min yrkeskarriär hade jag turen att få arbeta med en karriärcoach. Hon hjälpte mig på sätt som hon inte ens insåg. Hon var den första personen som berättade för mig om LinkedIn,  hjälpte mig med mitt CV och lärde mig att nätverka. Genom henne träffade jag många fantastiska kvinnor som jag fortfarande har kontakt med idag.

Min relation till den här coachen utvecklades till många olika saker. Så småningom började jag delta i och volontärarbeta på karriärkonferenser som hon anordnade. Efter konferensen blev jag inspirerad att börja ta stegen från kundframgång till att bli entreprenör. 

Jag återknöt kontakten med henne för ytterligare coaching efter konferensen. Hon hjälpte mig att lägga grunden till min första affärsplan, lansera min första webbplats och introducerade mig för sitt personliga nätverk av företagare. Året därpå på konferensen lät hon mig utföra konsultarbete pro bono, vilket skulle resultera i en fallstudie som hon kunde tillhandahålla för mina tjänster. 

Men efter allt det tog jag en annan riktning – jag tog i stället jobbet inom marknadsföring. 

Ytterligare ett år senare, när jag äntligen var redo att starta mitt företag, arbetade jag med en annan coach för att komma igång – en coach som hon hade introducerat mig för flera år tidigare och som specialiserade sig på att bygga signaturtjänster.

Jag kunde fokusera på mitt företag på heltid och älskade det verkligen. Jag lade ner hela mitt hjärta i arbetet och lärde mig så mycket. 

När jag fattade det slutgiltiga beslutet att byta riktning igen och återgå till kundframgång bad jag henne träffa en annan gemensam vän till oss och en tidigare kund till mig som hon hade introducerat mig för flera år tidigare. Jag visste att hon också hade bytt riktning från sin coachingverksamhet och gått tillbaka till att arbeta heltid på en ideell organisation. 

Efter några glas vin slutade det med att hon berättade för mig att det var rätt att lägga ner mitt företag och att hon var glad över att höra att jag hade gått tillbaka till att arbeta på ett etablerat företag. 

Allt jag kunde tänka var: wow, det här låter som något en karriärcoach skulle ha rekommenderat innan jag gav mig in på alla de där vägarna. 

Med allt detta i åtanke är jag glad att hon inte gjorde det. 

Det visar att du kan anlita karriärcoacher, nätverka som tusan och betala yrkespersoner för att skriva ditt CV och din LinkedIn-profil, men ingen vet riktigt vad de håller på med här ute! Inget av det behöver spela någon roll, eller så kan delar av det spela roll, men min poäng är:

Om du kan lära dig att byta riktning, ta emot feedback på ett smidigt sätt och lita på att alla dina erfarenheter leder dig vidare till nästa, kommer det att gå bra.

Katie Zink

Vilken är den mest betydelsefulla lärdomen du har fått under din karriär hittills?

Det är svårt att byta riktning, men det är värt det. Prova allt. Det är bra att söka efter det du brinner för, men det behöver inte vara det du arbetar med på heltid. Så småningom kommer du, om du provar tillräckligt många saker, att lära dig vad du är bra på, vad du tycker om, vad du inte tycker om och vad du kan lyckas med. Låt andra se din storhet, men kom ihåg att det bara är du som definierar din version av framgång. 

Tack för att du gav oss en inblick i vem du är! Då går vi vidare. När du hör uttrycket ”bygga en bättre arbetsvärld”, vad tänker du på?

En bättre arbetsvärld innebär att människor verkligen får sina behov tillgodosedda. 

Jag har nyligen fått licens att presentera Paloma Medinas arbete. Hon har ett fantastiskt arbete kring rättvisa och inkluderande arbetsplatser. 

I sitt arbete presenterar hon sex grundläggande behov som varje person har. 

1. Tillhörighet

• Gemenskap: En känsla av vänskap och närhet till en grupp, eller att vara en del av en nära gemenskap av vilken storlek som helst.
• Gemenskapens välbefinnande: Människor blir omhändertagna; hela gruppen känner sig glad och frisk.
• Kontakt: Att känna samhörighet och ömsesidig förståelse med en annan person. 

2. Förbättring

• Framsteg: Ditt dagliga arbete skapar framsteg mot ett viktigt mål för företaget, ditt team eller din egen karriär/ ditt liv.
• Att förbättra andras liv: Du ser hur ditt arbete bidrar till att förbättra saker för andra.
• Personlig utveckling: Att lära sig och se snabb utveckling hos sig själv inom färdigheter som är viktiga för en.

3. Valfrihet

• Valfrihet: Att ha flexibilitet och möjlighet att få större kontroll över viktiga delar av sin värld.
• Självbestämmande: Att ha tydligt ägarskap över ett område där du kan göra som du vill utan att be om tillstånd.
• Beslutsfattande: Förmågan att fatta beslut om sådant som är viktigt för dig.

4. Jämlikhet/ rättvisa

• Tillgång till resurser (pengar, tid, utrymme osv.) känns rättvis och jämlik.
• Tillgången till information känns rättvis: Alla grupper/ människor har tillgång till information som är relevant för dem.
• Ömsesidighet på lika villkor: Ni stöttar varandra lika mycket.
• Besluten är rättvisa och alla behandlas som lika viktiga.

5. Förutsägbarhet

• Resurser: Det finns tillräcklig säkerhet kring resurser (pengar, personalens arbetstid, utrymme) så att du kan fokusera på ditt arbete eller dina mål.
• Tid: Det finns säkerhet kring när saker kommer att inträffa och när du kan förbereda dig för dem.
• Framtida utmaningar: Du kan förutse och därmed förbereda dig för framtida utmaningar.
• Inriktning: Mål, strategi och inriktning förblir konsekventa och förändras inte för ofta eller för snabbt.

6. Betydelse

• Ditt arbete känns som om det har en tydlig känsla av mening. 
• Du ser hur du eller ditt arbete passar in i ett positivt mål eller uppdrag.
• Du känner dig som en del av en viktig, positiv rörelse eller grupp.

Vilket är det största hindret som du ser stå i vägen för att skapa en bättre arbetsvärld?

Ovilligheten att erkänna, förstå eller hantera utbrändhet. 

Jag åt nyligen lunch med en vän som tidigare var verkställande direktör för en välkänd ideell organisation som arbetar för att skapa en bättre teknikbransch. När vi pratade om hur vi kan driva detta arbete framåt i våra lokalsamhällen använde hon uttrycket ”kollektiv utbrändhet” för att beskriva varför arbetet stannar upp. 

Vi har fortfarande mycket att förstå om utbrändhet och hur man effektivt hanterar den på arbetsplatsen, men vi vet att de grundläggande behov jag nämnde ovan definitivt kan bidra till att hantera de känslomässiga delarna av utbrändhet. 

Vilka steg rekommenderar du att någon tar för att undanröja detta hinder?

Bland de många resurser som finns för att hjälpa chefer med detta har Paloma Medina också praktiska tips för chefer för att bättre förstå hur de grundläggande behoven visar sig, eller inte visar sig, i deras team. 

Innan jag fick licens av Paloma Medina gick jag en årslång kurs i inkluderande ledarskap hos ett team av organisationskonsulter på Future Work Design, vilket jag varmt rekommenderar. Så det finns mycket att lära sig om ämnet!

Chefer: Ha en plan för att inte bara hantera utbrändhet, utan också lära er att verkligen förstå hur den påverkar individerna i ert team, så att den inte blir så ihållande. 

Skapa en miljö där det känns tryggt att fråga teamet:

1) Är de utbrända? (och låt oss vara ärliga – vem är inte det?)

2) Hur tar de hand om sig själva för att hantera utbrändhet? 

3) Vad skulle företaget (eller åtminstone ledningen) kunna göra för att hjälpa människor med deras utbrändhet?

Det handlar inte om att sprida negativitet, utan om att främja vårt välbefinnande. Om teammiljön för närvarande inte tillåter den här nivån av sårbarhet och autenticitet, fråga dig själv: varför inte? 

Fråga dig sedan,  varför började jag arbeta som chef? 

Jag hoppas att du började arbeta som chef för att göra en positiv skillnad. För att få saker att fungera bättre, förbättra våra arbetsvillkor, hjälpa människor att uppnå sina karriärmål, vara en mentor och vara en del av att bygga en bättre arbetsvärld. 

Om det finns spänningar kring att människor ärligt uttrycker hur deras jobb påverkar dem, är det ett tecken på att du ser företagets resultat som viktigare än deras försörjning. 

Ha modet att vara en empatisk och medkännande ledare. Brene Browns Våga leda är en fantastisk bok i ämnet, med mängder av resurser för att omsätta dessa värderingar i praktiken. 

Här är 4 tips på hur du kan göra detta:

1. Bygg förtroende.

Oavsett om det handlar om utbrändhet eller något annat som känns viktigt för dem, behöver det finnas förtroende för att människor ska känna sig trygga med att öppet dela sina upplevelser med dig.

Brene har en fantastisk akronym och resurs för hur vi kan bygga, reparera och bevara förtroendet i våra team: ta en titt på den – den heter B.R.A.V.I.N.G-förtroende. 

2. Visa medkänsla.

Visa särskilt medkänsla för dem vars upplevelser skiljer sig från dina egna. Ta inte bort det mänskliga ur medarbetarupplevelsen. Visa din medkänsla och att du värdesätter den mänskliga sidan hos ditt team. Jag har skrivit mer om detta i en annan artikel med titeln Att praktisera medkänsla i en global omprövning. 

3. Ha ett traumamedvetet förhållningssätt. 

Att förstå trauma handlar inte bara om att få en djupare kontakt med vårt team, utan också om att uppskatta de olika perspektiv, styrkor och insikter som deras erfarenheter erbjuder. 

Familje- eller samhällserfarenheter som hänger samman med kollektiva trauman kan till exempel påverka utvecklingen av en ledares värderingar, eftersom de påverkar uppfattningar och beteenden. Dessa erfarenheter kan forma ledarskapsvärderingar som motståndskraft, empati och uthållighet. Jag har skrivit mer om detta här: Att ta hand om ditt team: Så använder du ett traumamedvetet förhållningssätt. 

4. Fortsätt vara nyfiken. 

Det är omöjligt att veta allt som pågår hos någon. Anta inte att din erfarenhet är densamma som någon annans. 

Nyligen befann sig en vän till mig på ett möte där en fråga togs upp om medarbetares utbrändhet. Hennes chefer förklarade för gruppen att ingen i teamet var utbränd, eftersom en teammedlem – en cismänniska som var vit – hade det största ansvarsområdet och därför var den enda personen i teamet som kunde ha anledning att vara utbränd. 

Frågade de honom i det ögonblicket om han upplevde utbrändhet? Nej. 

De fortsatte sedan med att förklara att när de hade samma roller innan de blev chefer hade de mycket större ansvar och betydligt större ansvarsområden. Eftersom de påstås inte ha blivit utbrända då, borde inte heller det här teamet bli utbränt.

Här är mina invändningar mot det:

• En privilegierad erfarenhet som vit ciskönad man användes som motivering för antagandet att ingen annan förtjänade att känna sig utbränd. 
• Den giltiga oro som den första teammedlemmen uttryckte för sina kollegor viftades bort, och ett gyllene tillfälle att stämma av med teamet kring utbrändhet missades helt.
• Det gjordes en falsk likställning mellan den egna erfarenheten och en antagen erfarenhet hos ett stort, mångfaldigt team, vilket användes som argument för ett beslut om förändringshantering. 

Vad är en sak inom vår kontroll som vi praktiskt kan göra idag för att skapa en bättre arbetsvärld? 

Ledare och chefer: Visa att du värdesätter medarbetarnas röster och var öppen för att ta emot feedback. 

Medarbetare utan chefsansvar: Lär dig att ge effektiv feedback. 

Vilka steg rekommenderar du att någon tar för att omsätta din idé i praktiken?

Ledare och chefer: Genomför väl faciliterade möten med inbyggda, balanserade möjligheter för människor att komma till tals under mötena. 

Utan god facilitering drabbas möten av grupptänkande, och samma personer pratar om och om igen. Ofta är de smartaste personerna i rummet inte de första eller mest frekventa att tala. God facilitering gör dina möten mer inkluderande, jämlika och rika på perspektiv. 

Jag rekommenderar också starkt att alla – ledare, chefer och medarbetare utan chefsansvar – går med i en Toastmasters-klubb. 

Min klubb har lärt mig så mycket om att tala med självförtroende, ledarskap, aktivt lyssnande och att ge och ta emot effektiv feedback. I slutändan krävs konsekvent träning, och att dyka upp varje vecka för att arbeta med sin förmåga att tala, lyssna och utvärdera gör stor skillnad. Hitta en klubb här eller kontakta mig direkt om du vill veta mer. 

Utöver det, om jag bara fick lämna dig med ett enda tips för att ge effektiv feedback, skulle det vara att lita på dig själv. Lita på att du visar respekt genom att ge feedback, att du hjälper människor att utvecklas och att dina känslor är berättigade. 

Kan du berätta om en sak du har upplevt, sett eller läst om som leder oss mot en bättre arbetsvärld?

Fredagar på halvtid! Låt oss fortsätta arbeta mot en fyradagarsvecka. Det kommer att motivera människor att hantera sin tid och arbetsbelastning bättre och skapa det utrymme som behövs för att fokusera på det viktiga, både på arbetet och i privatlivet. 

Jag är nyfiken – när du tänker på att skapa en bättre arbetsvärld, finns det något företag och/eller någon ledare som utmärker sig som någon vi borde följa? Vad gör de i så fall?

Min arbetsgivare, Wiley. Jag är tacksam för de ledare jag arbetar med och de åtgärder de vidtar för sina medarbetare. Ledningen är tillgänglig, öppen för feedback, genuint nyfiken på människorna i sina team och räds inte att bli personlig när det är lämpligt för att bygga djupa, empatiska relationer. De tycker om att lyfta fram teamets styrkor och prioriterar både individuella framgångar och teamets framgång. 

Hur kan våra läsare följa ditt arbete?

Följ mig på LinkedIn. 

Tack för att du bidrar med din röst i People Managing Peoples intervjuserie om hur man bygger en bättre arbetsvärld! 

Vill du bidra med din röst i samtalet? 

Delta i vår intervjuserie och dela dina idéer om hur vi kan skapa en bättre arbetsvärld!

Värt att kolla in: Målsättningsprogram för att hålla teamen på rätt spår