Upptäcka och förebygga utbrändhet med teknik för röstbiomarkörer

Läs utskriften:

Vi testar att skriva ut våra poddar med hjälp av ett program. Ursäkta eventuella stavfel eftersom roboten inte har rätt 100 % av tiden.

David Liu: Genom vår röstanalys kan vi ge dig en förståelse för hur hårt din hjärna arbetar vid varje givet ögonblick. Du vill kunna följa det, för om aktiviteten ligger högt hela tiden betyder det inte att du har en mild kognitiv funktionsnedsättning, men det betyder att du kanske arbetar hårdare än du behöver under större delen av dagen.

David Rice: Välkommen till podden People Managing People. Vi har som mål att bygga en bättre arbetsvärld och hjälpa dig att skapa glada, hälsosamma och produktiva arbetsplatser. Jag heter David Rice och är din programledare.

Min gäst i dag är David Liu. Han är vd för Sonde Health. Vi ska prata om teknik för röstbiomarkörer och dess förmåga att bedöma mental kondition på arbetsplatsen, vad den här nya tekniken lär oss och hur vi kan använda den på ansvarsfulla sätt.

David, välkommen!

David Liu: Tack, David. Det är trevligt att vara här.

David Rice: Berätta först lite om dig själv, hur du hamnade där du är och vad som fick dig att ägna dig åt det du gör i dag.

David Liu: Det har varit en lång och krokig väg i min karriär för att komma dit jag är i dag.

Det är förmodligen en fråga som, om jag besvarade den helt, skulle göra att vi fick slut på tiden bara genom att fokusera på den. Så jag sammanfattar det så här: jag är industriingenjör till yrket och har alltid varit intresserad av att lösa problem inom större system, att titta på en bransch, ett program eller ett projekt, vad det än är, och försöka förstå vad som skulle kunna bli bättre. Vad skulle kunna revolutioneras helt så att resultatet och nyttan av det systemet blir effektivare, mer produktivt och kan gynna mänskligheten på ett mycket större sätt?

Det började i fordonsindustrin, där jag arbetade med att utforma bilar inte bara för tillverkning och montering utan också för högre kvalitet. Kunde vi förbättra den processen dramatiskt, från design hela vägen till produktion? Sedan gick jag vidare till tekniksidan på AOL, där jag arbetade med att hjälpa AOL in i webb- och internetåldern. Till en början var det bara en internetleverantör.

Hur engagerar vi människor? Hur producerar vi inte bara innehåll utan också det vi då kallade tidiga former av gemenskap, vilket i dag var sociala medier, för att ge människor mer meningsfulla upplevelser på nätet? Hur gör vi det och tillhandahåller inte bara uppkopplingen? Och sedan, under de senaste drygt tolv åren, har jag ägnat min karriär åt att ta reda på hur vi kan använda och implementera stordata, maskininlärning och allt det vi har kunnat göra på konsumentinternetsidan och inom teknik, och tillämpa det på de största branscherna på planeten.

Det kan vara utbildning eller sjukvård. Jag brinner för att radikalt förbättra de branscherna så att vi människor kan dra nytta av dem under våra liv.

David Rice: Det är en perfekt övergång till det vi ska prata om. Jag vill börja med att beskriva vad Sonde Health gör och hur tekniken fungerar. För någon som mig låter det här som något ur en film, åtminstone på ytan. Men när du beskrev det för mig när vi pratade tidigare började det också kännas logiskt.

Tanken att det inte bara handlar om vad du säger utan om hur du säger det. Ur ett socialt perspektiv uppfattar vi alla naturligt många signaler som hjälper oss att förstå hur någon mår och vilket tillstånd personen befinner sig i, och nu finns tekniken där. Vi ser att maskiner också kan uppfatta den här typen av saker. Kan du förklara lite av vetenskapen bakom hur tekniken analyserar röstdata?

David Liu: Innan jag går in på vetenskapen vill jag kort säga att det finns fysiologi bakom det som gör detta möjligt, nämligen att analysera rösten. Man kan fråga sig vad rösten har med hälsa att göra. Det är kanske den första frågan. Men något som är välkänt är att när en kronisk sjukdom eller ett annat tillstånd börjar påverka kroppen, oavsett om det handlar om hjärt-kärlsjukdom, diabetes, psykisk ohälsa, depression, ångest eller ännu tydligare andningssjukdomar som KOL eller astma, börjar kroppens system påverkas.

Ett av de system som påverkas tidigt och ofta inte ens kan upptäckas av det mänskliga örat är rösten. Rösten är en kombination av över 100 olika kroppsdelar, däribland hjärnan, tungan, halsen och stämbanden, ända ner till bröstet, som tillsammans gör det möjligt för oss att tala.

När dessa sjukdomar börjar påverka det här systemet, alltså förmågan att tala och skapa röst, har vi utformat ett system och en lösning som använder avancerade tekniker för ljudsignalbehandling. Dessa har vi utvecklat och varit pionjärer inom under nästan nio år. På så sätt kan vi extrahera de röstegenskaper och signaler som finns inbäddade i var och en av våra röster och sedan mata in dem i maskininlärningsmodeller som vi har byggt för att bättre kunna förutsäga vad som faktiskt händer i din röst.

Genom vår kliniska forskning och forskning utförd av tredje part vet vi att många av dessa röstegenskaper och insikter som vi hämtar från ljudet av din röst – genom ungefär 30 sekunders passiv eller aktiv röst som vi kan analysera – ger oss insikt i din relativa risk att ha dessa tillstånd. För närvarande fokuserar vi på psykisk hälsa.

Det gäller depression och ångest samt kognitiv hälsa.

David Rice: Ni har tagit det kliniska angreppssättet du nämnde för att analysera, märka upp och förstå den här datan. Kan du beskriva den resan och hur ni fortsätter att testa den?

David Liu: Ja, det är en stor och bra fråga.

Det är en stor del av det vi gör, en stor del av vår identitet och en stor del av hur vi använder vår tid och våra pengar som företag. Även om vi inte är en digital enhet som regleras av FDA försöker vi inte bli ett medicinskt bedömningsverktyg eller ett digitalt diagnostikverktyg. Det sänker inte våra egna krav eller våra egna investeringar i klinisk forskning och klinisk validering av tekniken.

Vi har varit mycket aktiva i våra investeringar i forskning tillsammans med kliniska organisationer över hela världen, som Mass General i Boston, Montefiore Health i New York och Albert Einstein i New York. Vi samarbetar med många sjukvårdssystem runt om i världen för att etablera långsiktig klinisk forskning och studier. På så sätt vill vi vara mycket grundliga på ett par områden. För det första skapar vi en databas, det vi kallar en röstbiobank, med röstprover som vi äger tillsammans med våra kliniska partner och som vi vet är korrekt märkta med hälsotillstånd. När vi tar ett 30 sekunder långt röstprov i vår kliniska forskning vet vi att det kommer från någon som kliniskt har diagnostiserats med depression.

Det betyder inte att vi kommer att använda vår teknik för att diagnostisera människor med depression. Det betyder däremot att byggstenarna i våra modeller och sättet vi analyserar röstdata på vilar på den starka grunden att veta att röstprovet kom från någon som diagnostiserats av en läkare med mild kognitiv funktionsnedsättning, astma, KOL, ångestsyndrom eller depression.

Sedan jämför vi det naturligtvis med en frisk kontrollgrupp. Alla våra studier är långsiktiga och longitudinella. Vi har nu skapat en av världens största biobanker med kliniskt märkta röstprover för hälsa. Därefter bygger och tränar vi modeller och använder dem i dessa forsknings- och valideringsstudier för att säkerställa att resultaten i kliniska miljöer överensstämmer med traditionella bedömningar av dessa sjukdomar och hälsotillstånd.

Det ger oss och våra kunder förtroende för att tekniken fungerar som förväntat och att vi har bevisat det. Vi har låtit sakkunniga granska resultaten och även publicerat studierna.

David Rice: Jag är nyfiken eftersom jag tänker på HR-personer och på hur teknik tas emot.

Vad får ni för reaktion när ni visar upp den här tekniken? Jag kan tänka mig att reaktionerna är blandade och att vissa är tveksamma till att ni lyssnar på hur de talar och flaggar saker för att bedöma deras mentala eller fysiska hälsotillstånd.

David Liu: Tiden går och saker förändras. När vi började med det här hade människor svårt att tro att det tekniskt var möjligt utan att gå igenom det man säger. Vi fungerar inte som Siri eller Alexa. Vi analyserar inte det du säger.

Det finns alla möjliga problem med det, vilket vi upptäcker på konsumentsidan och inom handeln. Alla försöker tolka exakt vad du säger – Facebook, Google och alla andra – och plötsligt får du påfallande träffsäkra annonser om något du nämnde bara några timmar tidigare.

Det gör vi inte. Vi analyserar inte vad du säger. Så människor har gått vidare från att tvivla på att detta är möjligt. Med utvecklingen av hälsomätning genom olika biomarkörer, till exempel biomarkörer från huden via bärbar teknik, går vi nu in i nästa fas. En fråga vi ofta besvarar är: Vilket är det rätta användningsområdet så att människor kan använda detta på ett sätt som känns tryggt och säkert, verkligen gynnar dem och ger dem den nytta de söker? Jag tycker att det är fantastiskt att vi har nått dit.

Jag vill också betona detta: Jag anser faktiskt att vi måste förändra människors syn på hälsodata radikalt, liksom hur mycket tillgång de har till informationen och deras möjlighet att använda sina egna hälsodata. I dag kanske vi tittar på läkarens rapport efter ett besök – kanske inte ens det.

Vi litar på att vår vårdgivare muntligen sammanfattar besöket. Vi läser den inte ens. Om man tänker på det är det ganska märkligt, men vi får bara en del av informationen när vi åker till sjukhuset eller träffar en läkare. Nu försöker otaliga företag samla in all denna information och placera den på ett ställe. De försöker lösa problemet med att mina journaler finns på flera platser. Låt oss lägga allt på ett ställe. Men det löser egentligen inte problemet. Problemet är att ingen använder informationen. Vad spelar det för roll om allt finns på ett ställe? Jag kan säga att det företag som verkligen gör detta, utöver det vi själva gör, är Apple.

Apple samlar som standard all din hälsoinformation från Apple Watch och i vissa fall från telefonen på ett ställe. De säljer över 50 miljoner sådana enheter om året och har förmodligen hundratals miljoner användare. I USA är de åtminstone en av de tre största aktörerna inom hälsodata.

De befinner sig där tillsammans med UnitedHealthcare eftersom de har all denna hälsodata från klockan och från dina biomarkörer via den bärbara tekniken. Det är dit vi kommer att gå i framtiden. Du måste kunna använda den här datan. Det handlar inte om att försäkringsplaner försöker ta reda på hur man kan minska kostnader eller antalet besök. Med dagens bristande engagemang vet du egentligen inte vad du kan göra för att förändra resultatet för din egen hälsa. Genom bärbar teknik och Apple Health kan informationen i stället placeras framför dig.

Under de senaste tio till femton åren har vi sett att människor börjar uppmärksamma det vi följer. För tio till femton år sedan hade vi kanske inte pratat om steg, sömncykler, vilopuls eller ens blodets syremättnad på samma sätt som i dag.

Blodets syrenivå är definitivt något man kan prata med sin läkare om. Nu finns den framför oss. Vad leder det till? Små förändringar i vårt beteende. ”Jag måste få in mina steg.” Hur många gånger har du hört det? Det är beteendeförändring. Och det är, min vän, den radikala förändring jag anser måste ske.

Vi måste använda alla metoder, tekniker och upplevelser för att göra det enkelt och realistiskt för människor att ändra beteenden och livsstilar på sätt som gynnar deras hälsa, så att vi kan undvika att människor hamnar i sjukvårdssystemet. Det är den radikala förändring som måste ske.

Annars kommer vi alltid att lägga pengar på att reparera människor. Det är som att bygga bilar så att de går sönder och sedan lägga alla pengar på verkstäder. Vi måste bygga bättre bilar och se till att de tas om hand så att de inte hamnar på verkstaden.

David Rice: Det jag tycker är fascinerande är att jag nyligen deltog i en panel om förmåner och hur stora utmaningar de har blivit.

Så mycket av kostnadsutvecklingen är kopplad till läkemedel och alla möjliga andra saker. Hur kan vi sänka kostnaderna? Hur kan vi erbjuda människor olika typer av förmåner? När jag tittar på något sådant här tänker jag att det är ett mycket intressant sätt att erbjuda en förmån som hjälper människor att komma närmare sin hälsa på ett annat sätt.

Om jag är personalansvarig och tänker på hur detta påverkar prestationer och hälsan hos de människor jag arbetar med skulle jag införa det. Du säger att vi behöver en revolution i hur vi ser på den här datan. Hur kan ledare utbilda och kommunicera kring ett verktyg som det ni skapar?

Som du sa blir vissa människor känsliga när man analyserar något de säger eller gör och samlar in data om dem. Jag tror att deras första instinkt är att reagera försiktigt.

David Liu: Det händer redan, David. Det gäller både transplantat där ute och arbetsgivarfinansierade hälsoprogram. Vi hör mycket om sådant. Genom försäkringsplaner och arbetsgivare som sponsrar dem skickar man redan ut bärbar teknik. Man vill att människor ska ligga steget före, leva hälsosammare och förändra sitt beteende.

Arbetsgivare är några av de största finansiärerna av sjukvård. De betalar en stor del av vården i det här landet och i många andra länder. Därför har de alla incitament att få detta att fungera.

Det gäller arbetsgivarsidan och företagsnivån. De har ett starkt positivt incitament att människor ska vara friska och produktiva. När det gäller de anställda ställer du en mycket bra fråga: Hur gör chefer, HR, ledningspersoner och företagsledningar detta mer lättillgängligt? Man gör det transparent. Det är en anledning till att vi nu arbetar med flygvapnet och stora företag med organisationer där människor inte bara måste vara friska utan också välmående. Jag skulle höja nivån ytterligare.

De behöver kunna arbeta på toppen av sin yrkesförmåga vid varje givet ögonblick. Tänk på militären och på samhällstjänstemän inom polisen, eller människor som arbetar inom tillverkning, produktion och logistik. De måste prestera på toppen av sin yrkesförmåga.

De ska vara på topp hela tiden. Vi vill att alla våra anställda ska kunna ta med sig hela sitt jag till jobbet och familjen varje dag, men det är en balans som måste finnas hela tiden för att alla ska få ut så mycket som möjligt av dessa människor.

De ska kunna få ut så mycket som möjligt av sin karriär och den tid de lägger på arbetet. Därför måste man presentera detta som att vi bryr oss om dig som människa, inte som en kugge i vår maskin eller som ytterligare en arbetare som utför en enhet arbete som tillsammans med alla andras arbete blir en totalsumma. Vi måste börja prata om människor på andra sätt.

Om vi börjar behandla människor annorlunda och verkligen bryr oss om hela människan, inte bara om de är produktiva från en viss timme till en annan under den tid de arbetar för oss, måste vi förändra hela vårt tankesätt. Jag tror att vissa arbetsgivare redan gör det.

På vårt företag bryr vi oss om hela människan. I slutändan är det det som leder till lojala medarbetare. När de vet att arbetsgivaren bryr sig om deras karriär, familj och välbefinnande och erbjuder verktyg som gör det möjligt för dem att ta vara på detta, tror jag att det blir framgångsrikt.

Vi måste också samarbeta med arbetsgivarfinansierade hälsotjänster. Det är företag, tredje parter och leverantörer som arbetsgivare samarbetar med för att tillhandahålla dessa tjänster. Det måste vara helt transparent att informationen från bärbar teknik och andra plattformar endast kommer att vara känd av dessa tredjepartsleverantörer och inte av din chef.

Arbetsgivaren kommer naturligtvis att ha data på gruppnivå så att förändringar kan göras på gruppnivå. Men med hänsyn till HIPAA-lagarna måste man vara mycket försiktig och transparent med hur informationen används, och den ska verkligen användas till den anställdas fördel.

David Rice: Jag ville fråga om några av de mer intressanta användningsområdena för tekniken som ni har sett hittills. Många skulle intuitivt luta mer åt klinisk användning, men ni fokuserar verkligen på arbetsplatsen, prestationer och att hålla människor på topp.

Vad var det som fick Sonde Health att välja den riktningen?

David Liu: Det var av nödvändighet. Det var mycket svårt för oss att föra in den här typen av innovation och teknik i kliniska miljöer och arbetsflöden, eftersom de måste vara ganska försiktiga.

De har rätt. De behöver sådant som regleras av myndigheter och FDA, och jag har inga problem med det. Men jag ställde också en grundläggande fråga till mig själv och vårt företag: Hur kan vi påverka så många människor som möjligt, alltså den största delen av befolkningen, så snabbt som det mänskligt går? Det skulle inte ske genom att arbeta med ett sjukhussystem i taget.

Även om den kliniska vägen hade varit öppen för oss tidigt är jag inte säker på att vi hade valt den, eftersom det vi behövde bevisa – och nu bevisar – är att tekniken kan hjälpa människor tidigare. När människor befinner sig i en klinisk miljö har de redan räckt upp handen och sagt: ”Jag har ont.”

De går till läkaren eller sjukhuset, och då måste en rad åtgärder vidtas för att hjälpa personen tillbaka på rätt spår. Den processen är väl etablerad och det finns många verktyg, bedömningar, tester och diagnostiklösningar.

För att få en mycket större påverkan på samhället och världen visste vi att vi måste gå mycket längre uppströms. Varför inte hitta människor när de är friska och börja se signaler på att de kanske försämras, men fortfarande är friska och produktiva överlag? Sedan kan vi stödja dem vid rätt tidpunkt, mycket tidigare.

Jag tror att det långsiktigt finns mycket större värde i att hålla dessa människor produktiva och verksamma på toppen av sin yrkesförmåga. Yrket kan också vara att vara hemmavarande pappa eller mamma. Vi tror att detta en dag kommer att vara till för alla.

Vi måste börja som en mindre organisation, men när vi växer måste vi börja med stora organisationer som värdesätter ett system för tidig varning och möjligheten att följa hälsan så att de kan hålla människor verkligt produktiva – inte bara produktiva utan oerhört effektiva – och lösa många problem längre fram.

David Rice: Röstteknik blir allt vanligare, oavsett om det handlar om Alexa eller något annat. Den växer uppenbarligen och förändrar hur människor söker på internet och interagerar med sina enheter. Allt detta skapar data, och där det finns data spelar AI en roll.

Hur engagerar sig några av de stora AI-aktörerna här, och hur tror du att det förändrar vad tekniken kan göra?

David Liu: Det senaste jag har hört gäller ChatGPT och andra stora språkmodeller som finns där ute. Jag har nyligen läst artiklar om hur vissa människor använder dem som terapeuter.

Har du hört många kliniker säga att de inte rekommenderar att man använder en av dessa stora generativa AI-modeller som terapeut? Jag har definitivt hört det, eftersom de nu alla går över till röst. Vi tycker om att språkmodellerna går mot röst, eftersom vi alla vet att det är mycket enklare att tala än att skriva. Jag tror därför att användningen av dessa mycket populära produkter kommer att öka kraftigt när röst utnyttjas.

Det ger oss större möjlighet att fånga upp och analysera rösten som biomarkör. De mest framgångsrika bärbara enheterna har lyckats eftersom de bara sitter på handleden eller fingret och man inte behöver tänka på dem. De samlar in data hela tiden. Ju mer människor talar, desto mer högkvalitativ röst kan vi fånga i bakgrunden genom en smartphone eller en bärbar enhet, desto bättre. Då kan vi ge användaren och våra kunder en mer fullständig bild.

För oss handlar det om mental och kognitiv hälsa. Det är en stor saknad del när man tittar på all bärbar teknik som finns. Jag nämnde inte det tidigare, David. Varför arbetar vi inom just dessa områden? Vi kunde ha börjat med att följa hjärt-kärlhälsa. Det finns redan ganska många enheter som gör det bra genom huden.

Men när vi talar om en fullständig 360-gradersbild av hälsan genom biomarkörer och hälsomätning finns det inte mycket när det gäller att följa mental hälsa eller mental kondition. När man talar om kognitiv kondition, eller det vi gärna kallar kognitiv ansträngning eller mental ansträngning, kan vi genom röstanalys ge en förståelse för hur hårt hjärnan arbetar vid ett visst ögonblick. Det kommer att fungera ungefär som pulsen, som går upp och ner beroende på vilken aktivitet du ägnar dig åt.

Men du vill kunna följa det, för om nivån ligger högt hela tiden är det en intressant insikt. Det betyder inte att du har en mild kognitiv funktionsnedsättning, men det betyder att du kanske arbetar hårdare än du behöver under större delen av dagen. Det kan skapa medvetenhet och leda till handling.

David Rice: Ja, och när vi tänker på problemen med utbrändhet och de höga nivåerna av bristande engagemang som vi ser nu, skulle detta uppenbarligen kunna vara en…

David Liu: De två begreppen, David, är precis det vi försöker hjälpa till att lösa.

Utbrändhet är inte bara något som drabbar de stressiga yrken som vi alla förknippar med utbrändhet – militären, polisen och vårdpersonal. Utbrändhet förekommer inom alla sektorer och yrkesområden du kan tänka dig. Oavsett om den sker i det tysta eller inte så sker den. Därför måste vi tänka på långsiktighet och produktivitet, inte bara på det här kvartalet eller året.

Vi måste tänka på människor som resurser och kritiska resurser. De är företagets hjärta och själ. Hur ser vi till att de är lika lyckliga och produktiva på dag ett under år fem som när de började, eller ännu mer produktiva? Personalomsättning är ett enormt problem som kostar tiotals miljoner dollar per organisation, beroende på organisationens storlek.

Vi arbetar nu med ett mycket stort internationellt energiföretag som har över 200 000 människor ute på fältet, oavsett om de utvinner olja, raffinerar den, distribuerar den eller arbetar med logistiken. Man skulle kunna tänka sig att personalomsättningen och utbrändheten där naturligt är hög.

Och det är den. Det är ingen överraskning. Vi bevisar oss själva i en av de mest känsliga branscherna, så att säga längst fram i frontlinjen, där varje minut räknas. Människor måste vara på topp eftersom de inte vet när de kommer att kallas in, eller när de väl kallas in. Det finns helt enkelt inget annat alternativ.

Jag tror att vi senare kommer att arbeta med arbetsgivare som har kontorsanställda eller människor på den mer tjänstemannamässiga sidan. Just nu är användningsområdet dock mycket tydligt. Avkastningen på investeringen i dessa branscher är oerhört hög eftersom det inte finns tid för någon att bli sjuk.

David Rice: Vi skulle kunna prata om detta hela dagen. Det är mycket fascinerande, men tyvärr börjar tiden ta slut. Innan vi avslutar vill jag naturligtvis ge dig möjlighet att berätta var människor kan läsa mer om Sonde Health, få kontakt med dig och se vad ni arbetar med.

David Liu: Absolut. Besök vår webbplats. Du hittar och kan alltid kontakta företaget på SondeHealth.com. Du kan naturligtvis kontakta företaget via LinkedIn och hitta mig där också. Vi hoppas i allt högre grad kunna ge människor mycket tydliga användningsområden så att de förstår hur tekniken kan användas.

En av de fina sakerna med det vi gör är att människor inte behöver köpa en ny bärbar hårdvara. De behöver inte ladda ner vår app. Vi samarbetar med de största organisationerna på planeten för att integrera vårt tekniska utvecklingspaket och våra programmeringsgränssnitt i deras program eller hårdvaruenheter genom kretsuppsättningen.

Det är enheter och appar som människor redan använder. Vi ber alltså inte människor att göra något annorlunda. Jag tror också att det är en av utmaningarna inom vården, utöver det vi har pratat om, nämligen att vara mer reaktiv. Den andra utmaningen är att de flesta människor inte nödvändigtvis engagerar sig. Det är mycket svårt för dem att göra det. Hur många HR-avdelningar har lanserat appar som ingen någonsin använder?

Hur många tredjepartsappar har arbetsgivare ingått avtal om för att hjälpa till med hälsodata och förebyggande hälsomätning, men som får mycket liten användning? Hur många digitala plattformar för mental hälsa lanseras och betalas av arbetsgivare så att anställda kan få bra hjälp och stöd? Hur stor är användningen av dessa appar och plattformar? Förmodligen fortfarande omkring 5 %. Det är oerhört lågt. Människor engagerar sig inte förrän de måste.

Hur tar vi oss därför in i det flöde och den vardag de redan befinner sig i, så att det blir helt ansträngningsfritt och de kan ligga steget före? Du vill inte att dina anställda ska behöva söka hjälp. Naturligtvis vill du kunna stödja dem när de behöver det, men enligt min mening är det för sent då.

David Rice: Det sista vi alltid tycker om att göra här i podden är en liten tradition där du får ställa en fråga till mig. Så jag lämnar över till dig. Fråga vad du vill. Det kan handla om ämnet eller om vad som helst.

David Liu: Jag antar att du träffar många arbetsgivare och ser många intressanta användningsområden. Vad tror du är den största utmaningen just nu för stora och små arbetsgivare när det gäller att leda den här arbetsstyrkan? Vilka tror du är de största utmaningarna som företagen kämpar med just nu?

David Rice: Jag tror att de två största sakerna jag ständigt hör om är utbrändhet och mental hälsa. Under de senaste åren har vi upplevt många uppsägningar. Människor förväntas göra mer med mindre, ta på sig andra roller och gå igenom olika förändringar, eller lära sig nya färdigheter. Det handlar om att identifiera färdigheterna och hjälpa dem att förstå hur de ska göra det.

Den andra delen är att det har känts som stressiga tider under lång tid. Vi hade en pandemi och sedan har det varit politisk oro, klimatkriser och allt möjligt annat. Det känns som en ständig blandning av saker som gör att människor hela tiden befinner sig i ett reaktivt läge, och det leder till mycket utbrändhet, precis som vi har diskuterat.

Det var en av sakerna som fick mig att vilja ha med dig i programmet: Vad ska vi göra för att hjälpa människor att upptäcka detta, men också förstå vad de kan göra ur ett kulturellt perspektiv och bygga in det i hur våra organisationer arbetar och bemöter människor?

David Liu: Jag känner igen mig i detta, eftersom jag själv definitivt har drabbats av det tidigare. Vi ser det också hela tiden hos våra kunder. En av de stora saker vi försöker hantera i sådana situationer med osäkerhet, dåligt ledarskap eller ledarskap som inte riktigt har verktygen för att göra det som krävs, är följande.

En sak som jag tycker är glädjande och som vi har hört från våra kunder är att man kan titta på en grupp och i förväg, genom den arbetsgivarfinansierade vårdgivaren, identifiera de personer som klarar sig bra. De kan verka likadana som alla andra i gruppen och se ut att arbeta och interagera på samma sätt, men man kan ge dem information om att stöd finns.

Man kan ge dem verktyg, ändra scheman, ändra projekt och rotera olika projekt eller personer mellan olika uppgifter. Genom vårdgivaren kan man börja göra vissa saker. På gruppnivå kan man se att vissa grupper inom företaget, inte individer, har det svårt. Då kan man ändra programmen, hur de levereras och hur människor arbetar.

Man kan förändra detta som organisation utan att peka ut enskilda personer, utan genom att se till grupper av människor. Det händer vanligtvis inte förrän det är för sent. Hur många gånger har du hört om det först när stora grupper av människor säger upp sig eller kopplar bort sig från det som händer på jobbet? Då agerar vi kraftfullt, försöker hålla personalmöten och ta reda på vad som händer. Men det kan verkligen göras i förväg.

Jag skulle inte kalla det förebyggande hälsa, utan snarare att vara proaktiv när det gäller produktivitet, lycka och välbefinnande. Om du behandlar alla dina anställda som olympiska idrottare kommer du att hitta sätt att hålla dem på sin bästa prestationsnivå.

David Rice: Väldigt bra sagt. David, tack för att du var med i dag. Det har varit fantastiskt att ha dig här.

David Liu: Tack för att jag fick vara med, David.

David Rice: Lyssnare, om ni inte redan har gjort det, gå till peoplemanagingpeople.com/subscribe och registrera er för nyhetsbrevet.

Tills nästa gång: vi är inne på upploppet inför fjärde kvartalet. Det är dags att se tillbaka på 2024. Vad lärde du dig i år? Jag ser fram emot att höra från dig.