Insatserna är verkliga: globala sanktioner för efterlevnad av arbetsrätt, skatteregler och dataskydd översteg 13,8 miljarder dollar bara under 2024. Och under 2026 accelererar det regulatoriska landskapet — AI-verktyg för rekrytering omfattas nu av direkta efterlevnadskrav, lagar om lönetransparens utvidgas i hela EU och tillsynen av arbetstagares klassificering har skärpts i flera länder.
Den här guiden går igenom vad internationell arbetsrätt innebär, var företag oftast gör fel och hur man bygger ett förhållningssätt till efterlevnad som faktiskt kan skalas.
Vad är internationell arbetsrätt?
Internationell arbetsrätt avser de regler, fördrag och arbetsnormer som styr hur arbetstagare anställs, betalas, hanteras och avslutar sin anställning i olika länder. De verkar på tre nivåer:
- Global nivå: Fastställs av organ som Internationella arbetsorganisationen (ILO), som etablerar grundläggande arbetsnormer i 187 medlemsstater.
- Regional nivå: Verkställs genom ramverk som EU:s arbetsrättsliga direktiv eller arbetskapitlen i USMCA (tidigare NAFTA).
- Nationell nivå: Varje lands nationella arbetsrättsliga regelverk, som i praktiken har företräde och varierar betydligt även inom regioner.
På regional nivå syftar fördrag som EU:s arbetsrätt och det nordamerikanska avtalet om arbetsmarknadssamarbete till att främja sociala framsteg och förbättra människornas levnads- och arbetsvillkor i dessa territorier.
ILO:s roll
ILO är det främsta globala organet när det gäller att utforma minimistandarder för arbetslivet. Organisationens konventioner — som antas av medlemsstaterna och införlivas i nationell lagstiftning — berör fyra centrala prioriteringar:
- Avskaffande av barnarbete
- Förbud mot tvångsarbete eller obligatoriskt arbete
- Förebyggande av diskriminering på arbetsplatsen
- Skydd av rätten till kollektiva förhandlingar och fackligt medlemskap
ILO:s konventioner fastställer miniminivåer, inte maximala nivåer. Länder överträffar regelbundet dessa minimikrav, vilket är anledningen till att efterlevnad kräver noggrannhet på landsnivå, inte bara efterlevnad av globala principer.
Regionala ramverk: EU, USMCA och mer
Regionala handels- och arbetsmarknadsavtal skapar ytterligare skyldigheter. EU har ett av de mest utvecklade regionala arbetsrättsliga ramverken, inklusive direktiv om arbetstid, föräldraledighet, transparenta arbetsvillkor och — från och med 2026 — lönetransparens. USMCA innehåller arbetsrättsliga skyldigheter som är utformade för att höja standarderna i USA, Kanada och Mexiko. Dessa regionala ramverk är särskilt viktiga för efterlevnad i leveranskedjan och gränsöverskridande anställningsförhållanden.
Varför är det viktigt att följa internationell arbetsrätt?
Att följa internationell arbetsrätt är avgörande av flera skäl, som vart och ett bidrar till individers, företags och samhällets välbefinnande som helhet. Här är de viktigaste skälen:
1. Efterlevnad av lagar och undvikande av sanktioner
Bristande efterlevnad av internationell arbetsrätt kan leda till betydande konsekvenser, bland annat:
- Böter och sanktioner: Regeringar och internationella organ kan ålägga företag som bryter mot arbetsrätten höga böter.
- Rättsliga tvister: Bristande efterlevnad kan leda till kostsamma rättsliga processer och ersättningskrav.
- Verksamhetsstörningar: Böter och sanktioner kan störa verksamheten och skada ett företags ekonomiska stabilitet.
Som Wendy Mankinson, HR-chef på Joloda Hydroroll, framhåller: ”Som företag som gör utbetalningar till över 35 länder måste vi se till att vi har koll på lokala regler när det gäller data, skatt, arbetsrätt och säkerhet. Även om reglerna inte ändras särskilt ofta vill vi inte göra något felaktigt eller olagligt, och därför måste vi avsätta tid för att regelbundet kontrollera regelverket och säkerställa att vi följer det.”
Globala lönelösningar som Deel och Papaya Global kan vara till hjälp här, eftersom deras tjänster, liksom tjänsterna från många andra globala löneleverantörer, kontinuerligt övervakas av HR-experter med kunskap om internationella efterlevnadsfrågor.
2. Förbättrat företagsanseende
Företag som är kända för etiska arbetsmetoder attraherar bättre kandidater och behåller dem längre. Omvänt skapar bristande efterlevnad — särskilt när det gäller löner, arbetsvillkor eller diskriminering — skadat anseende som påverkar rekrytering, kundrelationer och investerarnas förtroende.
3. Integritet i globala leveranskedjor
För multinationella företag är det avgörande att säkerställa att alla delar av leveranskedjan följer internationell arbetsrätt, vilket ofta kräver robusta system för efterlevnad av regler. Detta omfattar:
- Förhindra exploaterande metoder: Säkerställa att leverantörer och entreprenörer också följer arbetsrättsliga standarder för att förhindra utnyttjande. Detta är särskilt viktigt i utvecklingsländer som Kina, Indien och Turkiet.
- Upprätthålla konsekvens: Upprätthålla samma arbetsrättsliga standarder i alla länder där företaget är verksamt för att bevara en konsekvent varumärkesimage.
13 viktiga internationella arbetsrättsliga frågor
Här är några vanliga internationella arbetsrättsliga frågor som företag ofta stöter på när de hanterar en global arbetsstyrka:
1. Arbetstid och övertid
- Normal arbetsvecka: Längden på den normala arbetsveckan kan variera. I Frankrike är den normala arbetsveckan exempelvis 35 timmar, medan den i Japan vanligtvis är 40 timmar. Nederländerna ligger på 31,5 — trevligt!
| Land | Normal arbetsvecka | Övertidsgräns |
| Frankrike | 35 timmar | Reglerad; vanligtvis 220 timmar/år |
| Japan | 40 timmar | Standardgräns på 45 timmar/månad |
| Spanien | 40 timmar | 80 timmar per år |
| Nederländerna | ~31,5 timmar (genomsnitt) | Flexibel, beroende på sektor |
| Singapore | 44 timmar | Ingen lagstadgad årlig gräns |
| USA | 40 timmar (FLSA) | Ingen årlig gräns; övertidsersättning gäller efter 40 timmar/vecka |
- Regler för övertid: Reglerna för övertidsersättning och de ersättningsnivåer som gäller varierar. Vissa länder har strikta krav på övertidsersättning, medan andra har mer flexibla regler. Övertid i Spanien är exempelvis vanligtvis begränsad till 80 timmar per år, medan Singapore inte har några begränsningar.
2. Minimilön
Minimilöner varierar kraftigt mellan länder och ofta även inom länderna. Schweiz (närmare bestämt Genève) har en av de högsta minimilönerna i världen. USA:s federala minimilön gäller parallellt med högre minimilöner på delstats- och stadsnivå. Australien indexerar sin minimilön årligen genom en formell granskningsprocess. Kontrollera alltid både den nationella nivån och eventuella krav på delstats- eller regional nivå i det specifika område där din anställda är baserad.
3. Betald ledighet
| Land | Lagstadgad årlig ledighet | Betalda allmänna helgdagar |
| Portugal | Minst 22 dagar | 13 |
| Storbritannien | 28 dagar (inklusive helgdagar) | Ingår i de 28 |
| USA | Inget federalt krav | 11 (federalt anställda) |
| Indien | Varierar mellan delstater; vanligtvis 12–15 dagar | 17–26 (varierar kraftigt) |
| Brasilien | 30 dagar | 12 nationella |
| Tyskland | Minst 20 dagar | 9–13 (beroende på delstat) |
4. Klassificering av arbetstagare
- Anställd eller uppdragstagare: Att felaktigt klassificera anställda som självständiga uppdragstagare är en vanlig fallgrop när det gäller efterlevnad. I USA tittar exempelvis IRS och arbetsmarknadsdepartementet på kontroll och självständighet — hur mycket kontroll arbetsgivaren har över arbetstagarens schema, arbetsmetoder, verktyg och närvaro i verksamheten. Frankrike har en striktare syn — om en uppdragstagare är ekonomiskt beroende av en kund eller integrerad i företaget (t.ex. arbetar på företagets plats och följer interna regler), kommer personen sannolikt att betraktas som anställd.
5. Mammaledighet och pappaledighet
Vissa länder garanterar anställningsskydd under och efter mammaledighet, medan andra har mindre strikta skydd (se mer i vår guide om mammaledighet i olika länder).
| Land | Total föräldraledighet | Betald? |
| Sverige | 480 dagar | Ja (inkomstrelaterad) |
| Tyskland | Upp till 3 år per förälder | Delvis (Elterngeld) |
| Storbritannien | Upp till 52 veckors mammaledighet | De första 39 veckorna är betalda |
| USA | Inget federalt krav på betald ledighet | Varierar mellan delstat och arbetsgivare |
| Kanada | Upp till 18 månader (förlängd EI) | Ja (via arbetslöshetsförsäkringen) |
| Japan | Upp till 1 år per förälder | Ja (upp till 67 % av lönen) |
6. Anställningsavtal
- Avtalskrav: Anställningsavtalens form och innehåll kan skilja sig åt. I vissa länder är skriftliga avtal obligatoriska, medan muntliga överenskommelser i andra länder kan vara juridiskt bindande.
- Prövotider: Prövotidens längd och villkor kan variera. I Tyskland kan prövotiden till exempel vara upp till sex månader, medan den i Storbritannien vanligtvis är tre månader.
7. Socialförsäkring och förmåner
- Avgifter och täckning: Strukturen och nivån på de socialförsäkringsavgifter som arbetsgivare och anställda måste betala skiljer sig åt. I vissa länder, som Danmark, finansieras socialförsäkringen till stor del genom allmän beskattning, medan den i andra länder, som USA, finansieras genom särskilda löneskatter.
- Typer av förmåner: Utbudet av förmåner, såsom hälso- och sjukvård, arbetslöshetsförsäkring och pensioner, kan variera.
8. Uppsägning och avgångsvederlag
- Uppsägningstider: I likhet med WARN Act i USA finns det i de flesta länder lagar som kräver en uppsägningstid när ett anställningsavtal avslutas. I Japan är den vanligtvis 30 dagar, medan den i Kanada kan vara så kort som en vecka eller så lång som åtta veckor, beroende på anställningstidens längd.
| Land | Minsta uppsägningstid |
| Japan | 30 dagar |
| Storbritannien | 1 vecka per tjänsteår (upp till 12 veckor) |
| Tyskland | Minst 4 veckor; längre vid längre anställningstid |
| Kanada | 1–8 veckor (federalt reglerade anställda) |
| USA (WARN Act) | 60 dagar vid massuppsägningar (100+ anställda) |
- Skäl för uppsägning: Lagstiftningen kring skäl för uppsägning varierar också. I de flesta delstater i USA gäller till exempel principen om anställning efter eget gottfinnande, vilket innebär att arbetsgivare kan säga upp anställda av vilket skäl som helst eller utan skäl, så länge det inte är olagligt (t.ex. diskriminering eller repressalier). I många EU-länder krävs däremot ett ”sakligt skäl” för uppsägning, och anställda får inte sägas upp godtyckligt.
- Avgångsvederlag: Beloppet och villkoren för avgångsvederlag skiljer sig åt. I vissa länder är avgångsvederlag obligatoriskt och baseras på antal tjänsteår, medan det i andra länder inte krävs alls.
9. Arbetsmiljö- och säkerhetsbestämmelser
- Standarder och efterlevnad: Strängheten i arbetsmiljö- och säkerhetsbestämmelserna samt hur de verkställs kan skilja sig åt. Länder som Tyskland har strikta arbetsmiljö- och säkerhetsstandarder och kraftfulla tillsynsmekanismer, medan andra kan ha mindre heltäckande bestämmelser.
- Arbetsgivarens ansvar: Arbetsgivarnas specifika skyldigheter att tillhandahålla en säker arbetsmiljö kan variera.
10. Diskriminering och lika möjligheter
- Skyddade egenskaper: De egenskaper som skyddas mot diskriminering, såsom ras, kön, ålder, funktionsnedsättning och sexuell läggning, kan skilja sig åt. Storbritannien har till exempel omfattande antidiskrimineringslagar som omfattar olika skyddade egenskaper, medan andra länder kan ha mer begränsade skydd.
- Tillsynsmekanismer: Effektiviteten och tillgängligheten hos de mekanismer som används för att verkställa antidiskrimineringslagar kan variera.
11. Kollektiva förhandlingar och fackföreningar
- Facklig anslutningsgrad: Fackföreningarnas utbredning och inflytande skiljer sig åt. I länder som Sverige och Finland är den fackliga anslutningsgraden hög, medan den är betydligt lägre i USA.
- Förhandlingsrättigheter: Rättigheterna och processerna för kollektiva förhandlingar kan variera, vilket påverkar hur arbetskonflikter löses och hur löner och arbetsvillkor förhandlas.
13. Distansarbete - Rätt att koppla bort
Lagar som Australiens ”rätt att koppla bort” ger arbetstagare rätt att vägra svara på arbetsrelaterad kontakt utanför arbetstid, såvida vägran inte är oskälig.
Internationella arbetsrättsuppdateringar för 2026 som du behöver känna till
AI-reglering inom HR

Bestämmelserna i EU:s AI-förordning som rör sysselsättning träder i full kraft 2026. AI-system som används vid rekrytering, resultatstyrning och övervakning av arbetstagare klassificeras som högrisk, vilket kräver:
- Överensstämmelsebedömningar före driftsättning
- Mekanismer för mänsklig tillsyn
- Registrering hos nationella myndigheter
- Information till arbetstagare och arbetstagarrepresentanter i många jurisdiktioner
Det är avgörande att efterlevnadsskyldigheterna ligger på arbetsgivaren – inte AI-leverantören. En arbetsgivare som använder ett tredjepartssystem för sökandehantering med AI-baserad screening måste säkerställa att användningen följer AI-förordningen i EU:s jurisdiktioner, samtidigt som arbetsgivaren måste hantera olika regler i Storbritannien, USA, Singapore och Australien – där AI-regleringen fortfarande utvecklas.
Ontario i Kanada har också vidtagit direkta åtgärder: från och med den 1 januari 2026 måste arbetsgivare i alla offentligt annonserade jobbannonser upplysa om när AI används i rekryteringsprocessen.
Krav på lönetransparens
EU:s direktiv om lönetransparens kräver att arbetsgivare med 100 eller fler anställda rapporterar könslönegap och publicerar lönespann i jobbannonser. Detta påverkar alla företag med anställda baserade i EU, oavsett var huvudkontoret ligger. Bristande efterlevnad kan leda till skyldighet att betala ut retroaktiva löner till den berörda personalen.
Trenden mot kortare arbetstid
Mexikos reform av 40-timmarsarbetsveckan trädde i kraft 2024 och är fortfarande en referenspunkt för en bredare global trend mot kortare lagstadgad arbetstid. Arbetsgivare i Mexiko bör säkerställa att anställningsavtal och operativa strukturer återspeglar den reviderade gränsen.
Skärpt kontroll av arbetstagarstatus
Flera jurisdiktioner intensifierar 2026 tillsynen av reglerna för klassificering av arbetstagare. Nederländerna har övergett VBAR-lagen men skärpt tillsynen av befintliga regler. EU:s direktiv om plattformsarbete har infört en motbevisbar presumtion om anställning för plattformsarbetare. Storbritannien och Australien fortsätter att aktivt driva ärenden om felklassificering av gigarbetare.
Skyldigheter avseende psykisk hälsa
Brasiliens uppdatering av NR-1 (gäller från och med den 26 maj 2026) är årets mest betydande nya krav på arbetsgivare inom psykisk hälsa och kräver att hantering av psykosociala risker formellt integreras i arbetsmiljöprogram. Detta signalerar en bredare trend: psykisk hälsa går från att vara en HR-ambition till att bli ett rättsligt efterlevnadskrav på flera marknader.
Så följer du internationell arbetsrätt
Oavsett vilket land du bedriver verksamhet i följer här några bästa praxis som hjälper dig att fortsätta följa landets arbetsrätt.
1. Håll dig informerad och uppdaterad
- Granska lagstiftningen regelbundet: Håll dig uppdaterad om förändringar i arbetsrätten genom att prenumerera på juridiska uppdateringar och nyhetsbrev eller gå med i relevanta yrkesorganisationer.
- Rådgör med juridiska experter: Samarbeta med lokala arbetsrättsexperter eller juridiska rådgivare för att hålla dig informerad om specifika krav och förändringar.
2. Utveckla heltäckande policyer
- Personalhandbok: Skapa en detaljerad personalhandbok som tydligt beskriver företagets policyer, rutiner och efterlevnad av lokal arbetsrätt.
- Tydliga anställningsavtal: Säkerställ att alla anställningsavtal är tydliga, detaljerade och följer lokal lagstiftning, inklusive anställningsvillkor, lön, förmåner och villkor för anställningens upphörande.
3. Genomför regelbunden utbildning
- Utbildning för ledningen: Utbilda chefer och arbetsledare i lokal arbetsrätt och deras ansvar för att säkerställa efterlevnad.
- Utbildning för anställda: Ge anställda utbildning om deras rättigheter och skyldigheter enligt lokal arbetsrätt.
4. Använd teknik
- Använd löneprogramvara: Löneprogramvara kan hjälpa dig att följa lokala löneskatteregler eftersom leverantörerna ser till att programvaran är uppdaterad och att alla avdrag och rapporter tillämpas och skickas in automatiskt.
- Programvara för regelefterlevnad: Programvara för regelefterlevnad hjälper företag att följa juridiska krav, regelverk och policyer. Verktyg som Oyster HR hjälper till med att övervaka förändringar i regelverk, bedöma risker, skydda känsliga uppgifter, upprätthålla detaljerade revisionsspår och generera rapporter om regelefterlevnad.
5. Använd en mellanhand
- Använd en registrerad arbetsgivare: Särskilt när du anställer ett mindre antal personer kan det vara bättre att anställa dem genom en tjänst med registrerad arbetsgivare. Dessa fungerar i praktiken som juridiska arbetsgivare och säkerställer att lokala lagar och regler följs.
6. Inför robusta rutiner för dokumentation
- Korrekt dokumentation: För korrekta register över arbetstid, löner, personalförmåner, ledighet och andra anställningsrelaterade frågor.
- Dokumentation: Spara detaljerade uppgifter om anställningsavtal, prestationsbedömningar, disciplinära åtgärder och uppsägningar.
7. Genomför regelbundna revisioner och bedömningar
- Revisioner av regelefterlevnad: Genomför regelbundna interna revisioner för att säkerställa att alla rutiner och policyer följer lokala arbetsrättsliga lagar.
- Bedömningar av tredje part: Överväg att anlita externa revisorer eller konsulter för att granska regelefterlevnaden och lämna rekommendationer.
8. Anpassa dig till lokala kulturella och juridiska normer
- Kulturell känslighet: Var medveten om och respektera lokala kulturella normer och sedvänjor som kan påverka arbetsrätten och beteendet på arbetsplatsen.
- Lokalisering: Anpassa globala policyer så att de passar lokala juridiska krav och kulturella sammanhang.
9. Detaljerade anställningsavtal som beskriver uppsägningsrutiner
Här är några lösningar som kan hjälpa företag att navigera internationella arbetsrättsliga lagar, hantera löner och tillhandahålla förmåner enligt gällande regler över landsgränser.
| Modell | Bäst för | Ansvar för regelefterlevnad | Tid till anställning |
| Direkt etablerad enhet | Stor, permanent närvaro | Arbetsgivaren (fullständigt) | Långsam (månader) |
| Registrerad arbetsgivare (EOR) | 1–20 anställda, nya marknader | EOR hanterar lokal regelefterlevnad | Snabb (dagar till veckor) |
| Professionell arbetsgivarorganisation (PEO) | Länder där du har en enhet | Medarbetsgivare; delat | Måttlig |
| Uppdragstagare (enligt reglerna) | Kortvarigt, genuint självständigt arbete | Uppdragstagaren | Snabb |
| Uppdragstagare (felklassificerad) | Aldrig – hög risk | Arbetsgivaren (retroaktivt) | Ej tillämpligt |
Clicks on the links below may earn a commission, which supports our independent testing and review of software and services. Learn more about how we stay transparent.
Prenumerera på nyhetsbrevet People Managing People
För ytterligare råd om internationell rekrytering kan du prenumerera på nyhetsbrevet People Managing People och få veckovisa artiklar och poddar som hjälper dig att utvecklas i karriären och skapa större genomslag i din organisation.
Juridisk ansvarsfriskrivning
Observera att råden i denna artikel är allmänna råd och att juridisk rådgivning bör övervägas innan du vidtar några åtgärder.
Vanliga frågor om internationella anställningslagar
Krävs det att man etablerar en juridisk enhet när man anställer någon?
De flesta länder kräver att utländska arbetsgivare etablerar en juridisk enhet inom landets gränser för att anställa personal. Detta kan innebära att man startar ett dotterbolag, en filial eller ett representationskontor. Det är möjligt att kringgå detta genom att använda en arbetsgivare på registrerad nivå eller anlita en uppdragstagare (men vad du än gör, se till att du genomför en noggrann kontroll här).
Är det alltid obligatoriskt att ha ett skriftligt anställningsavtal på plats?
Nej, det är inte alltid obligatoriskt att ha ett skriftligt anställningsavtal, men det är i allmänhet tillrådligt. Kravet på ett skriftligt anställningsavtal beror på lagarna och bestämmelserna i det land där anställningen äger rum.
I Tyskland och Frankrike är skriftliga avtal till exempel obligatoriska. I andra länder, såsom USA, kan muntliga överenskommelser vara juridiskt bindande, även om skriftliga avtal rekommenderas för att undvika tvister.
Vad innebär risken för fast driftställe?
\u003cspan style=\u0022font-weight: 400\u0022\u003eRisken för fast driftställe (PE) syftar på möjligheten att ett företag oavsiktligt skapar en skattepliktig närvaro i ett främmande land. \u003c/span\u003e
\u003cspan style=\u0022font-weight: 400\u0022\u003eDetta inträffar när ett företags verksamhet i ett främmande land anses vara tillräckligt omfattande för att utgöra ett \u0022fast driftställe\u0022 enligt lokal skattelagstiftning eller tillämpliga skatteavtal, vilket gör företaget skattskyldigt för bolagsskatt i den jurisdiktionen.\u003c/span\u003e
\u003cspan style=\u0022font-weight: 400\u0022\u003eDen specifika definitionen av ett fast driftställe varierar mellan länder, men omfattar i allmänhet följande:\u003c/span\u003e
\u003col\u003e
\t\u003cli style=\u0022font-weight: 400\u0022\u003e\u003cb\u003eFast verksamhetsställe\u003c/b\u003e\u003cspan style=\u0022font-weight: 400\u0022\u003e: En fysisk närvaro, såsom ett kontor, en filial, en fabrik eller ett lager i det främmande landet.\u003c/span\u003e\u003c/li\u003e
\t\u003cli style=\u0022font-weight: 400\u0022\u003e\u003cb\u003eBeroende ombud\u003c/b\u003e\u003cspan style=\u0022font-weight: 400\u0022\u003e: När en person (t.ex. en anställd eller uppdragstagare) regelbundet sluter avtal eller fattar affärsbeslut på företagets vägnar i det främmande landet.\u003c/span\u003e\u003c/li\u003e
\t\u003cli style=\u0022font-weight: 400\u0022\u003e\u003cb style=\u0022font-family: var(–font-family-base);font-size: var(–font-size-body);letter-spacing: 0.1px;background-color: var(–color-white);color: var(–color-text)\u0022\u003eNärvarons varaktighet\u003c/b\u003e\u003cspan style=\u0022font-weight: 400\u0022\u003e: För bygg- eller tjänsteprojekt kan den tid som tillbringas i landet utlösa ett PE, även om det inte finns något fysiskt kontor.\u003c/span\u003e\u003c/li\u003e
\t\u003cli\u003e\u003c/li\u003e
\u003c/ol\u003e
\u003cfigure class=\u0022wp-block-table\u0022\u003e\u003ctable class=\u0022has-fixed-layout\u0022\u003e\u003ctbody\u003e\u003ctr\u003e\u003ctd\u003eLand\u003c/td\u003e\u003ctd\u003eLagstadgad årlig semester\u003c/td\u003e\u003ctd\u003eBetalda allmänna helgdagar\u003c/td\u003e\u003c/tr\u003e\u003ctr\u003e\u003ctd\u003ePortugal\u003c/td\u003e\u003ctd\u003eMinst 22 dagar\u003c/td\u003e\u003ctd\u003e13\u003c/td\u003e\u003c/tr\u003e\u003ctr\u003e\u003ctd\u003eStorbritannien\u003c/td\u003e\u003ctd\u003e28 dagar (inklusive allmänna helgdagar)\u003c/td\u003e\u003ctd\u003eInkluderade i 28\u003c/td\u003e\u003c/tr\u003e\u003ctr\u003e\u003ctd\u003eUSA\u003c/td\u003e\u003ctd\u003eInget federalt krav\u003c/td\u003e\u003ctd\u003e11 (federalt anställda)\u003c/td\u003e\u003c/tr\u003e\u003ctr\u003e\u003ctd\u003eIndien\u003c/td\u003e\u003ctd\u003eVarierar mellan delstater; vanligtvis 12–15 dagar\u003c/td\u003e\u003ctd\u003e17–26 (varierar kraftigt)\u003c/td\u003e\u003c/tr\u003e\u003ctr\u003e\u003ctd\u003eBrasilien\u003c/td\u003e\u003ctd\u003e30 dagar\u003c/td\u003e\u003ctd\u003e12 nationella\u003c/td\u003e\u003c/tr\u003e\u003ctr\u003e\u003ctd\u003eTyskland\u003c/td\u003e\u003ctd\u003eMinst 20 dagar\u003c/td\u003e\u003ctd\u003e9–13 (beroende på delstat)\u003c/td\u003e\u003c/tr\u003e\u003c/tbody\u003e\u003c/table\u003e\u003c/figure\u003e
